Okej. Borde igentligen inte lägga utdetta med risk för att det får min familj och främst mig att framstå som totala puckon utan någon som helst känsla för.. Aa jag vet inte vad man ska kalla det.
Men hur som helst så bjuder jag er på detta, mest för att jag själv inte fattade vad som sas riktigt men..

Jag, mamma och hundarna satt i soffan. Ida, den vita hunden som nyss hade vart ute i regnet sov i ena kanten av soffan.
jag- Hahaha vad gulligt! Ida ser ut som en blöt bomullstuss!

Och ni vet hur hundägare är right? Snackar med hundarna som att de vore ett trögt, eller kanske ett mindre barn. Ljus röst och upprepningar. Och kan ju bara säga att min mamma är extrem..
Mamma kollar på mig som om jag sagt något om henne, sedan kikar hon på ida och säger;
- Bara för att Fanny ser ut som ett päron! Ja, bara för att fanny gör det, ja ida, eller vad säger du? Jah det gör hon! Ett halvuppätet päron, ja där har vi fanny! (Ni som träffat I.S kan säkert tänka hur hon lät)

Sedan ger hon mig blicken som säger- var det något mer? -.^

Hahaha jag kunde varken skratta eller säga något annat. Vad fan var det där för psychobryt?
Tack mamma, det värmde iallafall! Lite lika..?