=just det

Blev ju inget smögen för mig/oss idag som ni säkerligen redan räknat ut om ni såg förra inlägget. Nej, blev en arbetsdag. Fast så mycket arbete blev det inte. Mest dryg stämning och godistuggande. Hahahha! Det är något så unikt med oss tre som utgör Strömberg.. Vi kan inte vara i samma rum alla tre allt för länge utan att det börjar suckas, skrikas eller något annat irriterande.

Frukostrutinen är nog den som utgör oss mest. Pappa som är hur morgonpigg som helst börjar snacka så fort man kommer upp för trappen. Grötig morgonröst är inte jätteuppskattat.. Själv har man knappt fårr upp ögonen och går till kylen dirr! Mamma som kommer upp av allt ljud ser ut ungefär som mig. Knappt ögonen öppna, håret överallt och samma sura morgonhumör. Det är nämligen så att man kan inte snacka med varken mig eller henne. Antingen så svarar vi inte eller så skriker vi. Höhö beror helt på orken.. Mamma käkar vid matbordet. Pappa i köket och jag framför tvn. Inte ett ord sägs och när pappa kommer in till vardagsrummet går jag vant ut och surar som fan för att jag inte fick tvn längre. Mamma har på radion på max så man kan inte vara någonstans så blir ännu surare och hundarna springer omkring som jag vet inte vad.

Vet igentligen inte varför jag skrev detta. Antagligen inte en jävel som bryr sig men det är så det blir när man är fast nere på rummet -.- Morbror och hans fru kom så de sitter däruppe med vin och chips. Men snart kommer pappa med falaflarna, gött!