Kvällen började som sagt på KC där jag mötte upp det vanliga folket. Sedan softade vi där ett tag, hände inte så mycket. Blev lite pingis med kines och lite allmänt tjöt sådär. Tog ett snack på ca 5 sekunder med en person jag knappt pratat med på flera månader. Ouff.

Sedan skulle vi dra oss mot Qadar, som själv var i göteborg men aa hans lägenhet där tre små gossar väntade. Mycket trevligt att träffa dem igen. Nämnde inte ens en bråkdel av allt som kom upp och sånt igår. Inget bra ställe att nämna det här.

Snälla lämna mig ifred.
Fegt att gå på någon som du vet är så jävla svag, fr det är jag.
Jo jag vill att du ger mig denna uppmärkssamhetern igentligen.
Det har jag velat så länge.
Men nu när jag fick mig påmint av den igen, så kändes det inte okej någonstans.
Fejk, tragedi, smuts och bullshit.
Det var allt det bestod av.
Så blind, så blinda, så borta.
Helt sinnes hur vissa fungerar och hur vissa saker bara kan gå från att vara helt dola till att bli helt öppna.
Det är sjukt.
För jag vill inte, men ändå smått vill jag.
Jag kan inte. Jag ska inte.
Jag klara mig, jag är starkare än såhär.