Varför ska det vara så vårt att bara acceptera läget? Det är som det är nu, gjort är gjort och ogjort förblir faktiskt ogjort. Jag saknar dig ibland en smula, nej okej, rätt så mycket men det blir inte bättre av att vi hålller på som vi gör. Dagis eller? Överväger att rensa bort alla bilder och mina dokument som finns kvar i mitt huvud. med vrf gör jag det itne då? Jo, för att det är ovärt, man ska inte behöva glömma.

Som min biologiska pappa sa: Snälla, gör inte saker som du sedan kommer att ångra.
Och det ska jag fanimej hålla i så starkt det bara går, för hans skull eftersom jag vet att han sa det för min skull.

Saknar dig kompis.