Jag tänker göra någonting man inte ska göra på bloggar, för det verkar uppmärkssamhetsökande, men så är inte alls fallet. Jag behöver bara skriva av mig och just nu är jag så tom så jag knappt vet vad jags kriver.

Har ni någonsin varit med om att allting bara vänds upp och ner? Fått känslan av att ni faktiskt känner er helt hjälplösa. Fuck den känslan. Speciellt när man vet att det är mestadels en själv som satt sig i sitsen. FAN.

Mitt liv flyter på rätt bra, jag mår bra, har inga större problem osvosv. Men det uppstår komplikationer när allting händer på samma gång. Jag förväntar mig inte att någon ska förstå mig eller visa medkänslor. Jag vill inte ha dom. Men först: jag har massa gammalt som gröper ur mig innifrån som får mig att bara vilja avsluta allting nu som det är. Men fuck det, sånt gör man bara inte, man tar sig ut ur gropen och framstår som en hjälte istället. Är det inte så? Jo, istället man sats allt vad man kan och smäller huvudet, armar, ben och allting i väggen och bara försvinner för ett tag. Shit, detta är så olikt mig det kan bli, vad har jag blivit, ett monster? Ett monster som itne ens kan hålla koll på de personer som betyder mest i ens omgivning, har jag tappat allt?

först "förlorar" jag en kompis, sedan "släpper jag taget"om en som betyder så sjukt jävla mycket för mig och sist så "tappar" jag en pga att jag är så jävla klantig. Vad händer härnäst? Kommer alla sticka?
å andra sidan ska man finnas där för folk som inte ens har någon skyldighet till varför man känner som man känner och problemen går ut över andra. Förlåt pappa, förlåt mamma.

Jag älskar alla mina vänner, på olika sätt och nivåer, men jag klarar itne så mycket mer. En vän sa till mig en gång: det är tillåtet att vara egoistisk ibland fanny. Är det verkligen sant och helt smärtfritt så är jag på't.

Till alla er som sa att tonåren är en svår tid: jag tror er nu, jag är övertygad.
Kanske är det bara jag som är otroligt svag och överkänslig, för jg vet att det finns så mycket värre saker att tackla och folk som har der 10 gånger värre. Men min gräns är tunn och den är nådd nu.

Jag kommer ta en paus från bloggen nu ett tag framöver tror jag, hoppas ni har överseende med detta så hörs vi snart. Jag tycker om er massor
/FS-jSS