Kikade igenom lite gamla inlägg,åter igen för att hitta lite inspiration till mig själv. Hittade lite smått och gott och måste igån erkänna att jag var så mycket roligare då..

.

Iallafall: I ett av inläggen skrev jag om det här med ex och grejer, att en sån grej kan försötra en hel vänskap osv. Jag håller fortfarande fast vid att det är så himla synd. Jag menar, har man skaffat ett intresse för en person, sedan tagit mod till sig och börja prata med denne, detta övergår i sin tur till flirtande och slutar med att man kan kalla personen i fråga för SIN. Då ska väl allt detta "slit" inte bara vara förgäves för att man inte fungerar som ett par? Det är väl just dessa människor man SKA bevara, de som känner en utan och innan och de som man ägnat den senaste tiden med?

.

Jag själv har ingen kontakt alls med ett utav mina gamla kärlekar och i detta fallet är det nog bäst så och det var ingenting som jag värdesätter idag dirket. Men fortfarande, den killen lyckades fånga mitt intresse, mina ögon och mitt hjärta. Jag hade velat kunna heja om jag såg honom, minnas det vi hade som en bra sak och sedan kunna utbyta några ord hit och dit.. Det är konstigt det med känslor alltså.

.

Jag vet inte hur många gånger i veckan jag tänker: Åh, jag vill inte vara ensam längre! Men åh andra sidan, det är just det jag vill. Jag är 100% säker på att kärlek existerar, men inte för min del just nu. Ska jag vara helt ärligt så är jag så fruktansvärt rädd för känslor som är så starka. Jag var där en gång och tyvärr skrämde det livet ur mig. Kan det verkligen sluta bra om man viker ut sina känslor och allt man bär inom sig till en person?

.

Men vi alla vet hur det är, det finns en/flera för alla, det gäller bara att låta det ta sin lilla tid.

Allt för mig. Vi hörs imorgon efter praktiken!