Kanske överreagerar jag, men för tillfället känns allting så sjukt bra. (Om man bortser från pluggandet som ska göras idag). Men helt plötsligt känns det som att allting åter igen börjar falla på plats.

Det ligger en lång historia bakom en rätt så onödig händelse. Oj, gudars vad jag snackar i gåtor nu då.. Men ni mina nära vet. Det är en viss person som fattats i mitt liv det sista. Jag har tänkt på det då och då, men mestadel puttat bort det pga att allting vart så löjligt och denna personen gjorde bort sig i mina ögon.

Hur som helst! Vi råkade vara på samma fest igår och vi tog väl båda initiativet till att prata om det hela. Jag menar, viär inte 10 år längre. Vi snackade, båda fick säga sitt och det visade sig att vi båda är så otroligt fega. Geeks?

Allting är numera bra, även om det känns lite konstig. Är det verkligen så att jag kommer kunna snacka med personen vanligt igen, kunna krama om honom i skolan, kunna lukta på parfymen? Sí, es correcto!

Damn, du är löjlig Fanny. Men haha vem bryr sig, jag är iallfall glader!

Ibland är det faktiskt värt att sänka garden, även om det får en att känna sig som en ganska svag person.