Dagen då vi träffas är dagen jag då mitt léende kommer vara som bredast och mina tårar kommer vara som flest.

Smärtan finns där hela tiden, ovetandet tar ibland över och jag är tvungen att förtänga dem med tankarna som säger hur lyckligt lottad jag är. Jag är lycklig. Men det är en enorm bit av mig som fattas och det kommer det göra ändra fram tills dagen då jag står där med all fakta i handen.
Det enda tragiska är: jag är fullt medveten om att den dagen aldrig kommer.

Förlåt mig